En dag kommer jag inte palla mer

Jag förstår inte varför jag jämt måste störa mig på alla folk när jag inte borde bry mig. Det irriterar mig och jag är väldans irriterad nu. Du var precis sån, bara så du vet. Det är det jag stör mig på. Ingen vet mer än jag och så kommer det förbli. Eller nej, snart kommer en telefon ringa hos någon och då kommer jag berätta, snacka skit så som jag alltid gör. Det är inte bra och jag gillar det inte egentligen men jag måste få dela med mig av mina tankar och jag vet att personen kommer hålla med mig. Det gör den alltid, nästan. Jag borde sluta, det har jag tänk många gånger, det funkar ett tag men sen brister allt och det blir som vanligt.
Igår hade jag och Julia kul, på tal om annat. ( :
Döden blir allt mer påtaglig, man vet alltid någon som kände personen som dött, fast de känner ju den dubbelt så bra efter den försvunnit, men innan hade man knappt inte hört ett ord om den. Men hur bra kände man en person om man inte ens går på begravningen? Det är det jag undrar. Jag skriver obegripligt men jag förstår och det är huvudsaken. I alla fall är det hemskt. Det kunde lika gärna varit jag eller du, men man kan väl inte tänka så. Alla bara dör, fast man kanske inte har reflekterat över det förrän nu, det är nu man börjat tänka och bry sig. Man var för liten förut kanske. Inte vet jag. Men jag vet att jag vill leva länge till, fast inte om de jag älskar försvinner först. <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback