Klara

jag bara fick ett jättestort sug efter att skriva blogg. jag pallar aldrig det längre och det är synd. det är trots allt rätt kul att skriva.
och just nu har jag kommit in i någon såndär jävla period igen. nostalgi blandat med en otrolig massa panik inför framtiden.  jag vågar inte. jag vill inte. jag kan inte. jag vetefan. härom kvällen blev det för mycket. vart försvinner all tid? jag hinner inte med hälften av allt jag vill. eller vill jag egentligen någonting alls, eller är det bara inbillning? 
det är för mycket i min hjärna just nu, det här funkar inte. men kanske, kanske att jag ska återuppta bloggandet igen.

heeeej,
jag är  jag måste skriva blogg å t klara.
hon sover hnärstan, ohc vi behöver rapport,
så jag rapporterar.
vi fick ett infall. så nu är det lite sådär ,, hihi :)
klara har  pratat med en BF och har lite ångest,
jag har inte ångest för det är bara jag som går sp hihi :)
vivar lite väl sådär och då kan det bli så,, och det äör ju rätt kul. nästa helg händer det grejer har vi hört, dessvärre är det crawlskole avslutningt och barracuda!!!!!! men  men , dettta krm nog raderas imorong
och nu ska vi kika andra avenyn för det är bra och kim är snygg ,
sov gottt hihi (:
/ klaras hemliga vän, den är okänd
och bild pllar man inte, det är svårt såhär mitt i natten "!! (::::

jag är kass på att blogga, jag vet.
men just nu funkar inte bilddagboken och datanörd som jag är får jag slösa min tid på ett blogginlägg istället.

imorgon börjar skolan igen efter lovet.
vad har jag åstadkommit under veckan? inte så mycket som jag borde ha gjort antagligen, men det har ändå varit trevligt. tiden har mestadels spenderats i simhallen och med linnea. 9 timmars knarkande av en viss tv-serie ;)
det känns så totalt onödigt att blogga, hur intressant är det att läsa om vad jag har gjort liksom. och vad annars ska jag skriva? nej, tack och hej. jag lägger nog ner det igen.

jag känner att jag inte är så bra på det här med blogg längre ;)

Det här var nog min hittills nödvändigaste skoldag. Var i skolan från halv nio till halv elva, under den tiden lämnade jag in en lapp och fick mitt val bekräftat. Wiiee. Det kunde vi lika gärna ha gjort igår så kunde vi varit lediga idag.

Nu laddar jag upp för kvällen och lyssnar på håkan (y)
Jag får nog inse att saker och ting förändras.

så här kul får vi ha på våran lektion just nu. Min mage är groov haha.

Eftersom jag inte tycker om rasterna så värst mycket just nu sitter jag och roar mig vid datorn. Fast det är inte så kul det heller, bilddagboken är ju under uppbyggnad eller något ;) Men blogg och msn får väl funka.
I eftermiddag ska det planeras crawlskola och jag satsar på att försöka hinna med antingen gym eller simning efter det, men vi får väl se hur det går med den saken. Jag kanske kan övertala linnea om ett pass på friskis.? :) Man kan ju säga att det var ett tag sen jag var där nu, jag borde ta mig i kragen. Det kan ju trots allt vara kul ibland. Fast, min förkylning är ju inte över än. Så vi får se.

"Vi börjar inte med den där låtsasleken igen... att förneka verkligheten. Verkligheten, som vi gömmer oss för och inte vill låtsas om." 

Såjävlarätt

honförsvinnerimörkretjustnärduharförståttattdetdärvardinbästachans


Jag gömmer mig alltid för verkligeheten. Jag ska ta tag i allt senare, vid en tidpunkt då det passar bättre. Jag tar inte vara på ögonblicken, tror att de kommer att komma igen. Det är så långt kvar, just idag behöver jag inte tänka på att livet är kort och att allt kan vara annorlunda i morgon. Snart ska jag börja leva mitt liv. Först ska jag bara hinna med massa andra saker. Jag ska bara, jag ska bara, jag ska bara.
Varför kan jag inte bara förstå att det som pågår nu, vardagen, är mitt liv? Skola, simning, linnea. Det är liksom det mesta, mitt liv. Men på något sätt vill jag inte inse det. Jag tror att det ska vara bättre, mer spännande, mer speciellt. Jag tror att det är en försmak på vad livet har att ge. En uppvärming för det abslolut ultimata. 
Omedvetet går jag och väntar på något; den där dagen då allt ska förändras. Jag går och väntar på en jävla vändpunkt som jag egentligen vet aldrig kommer. Jag väntar på att det där pirret som man bara känner vid speciella tillfällen, tillfällen då man är riktigt nöjd med livet, att det ska bli vardag.
Det är som det är, det är svårt att böjd inför mindre än mirakel.

Hittade lite vimmelbilder från kullaberg på efterfesten, dock var jag inte med på en enda. Kanske var bäst det haha.

snyggjulia och anna - tack för förfesten ;)

julia var tydligen populär. (:  förlåt för att jag antagligen inte var rolig och för att du fick ödsla tid på att leta efter mig i flera timmar . Men nästa gång (för joo, det ska bli en nästa gång julia!) ska jag gottgöra det.

Hanna, jag saknar dig. Det var trevligt att träffa dig två (sju :P) gånger i fredags haha. Men vi borde träffas på riktigt snart, umgås, det är alldeles för längesen.

Insparken blev ingen besvikelse, snarare tvärtom :)


kapten puff, puff (y)

Även om typ inget har gått som det var tänkt så ser jag fram emot insparken imorgon :)

saknaa.
 

min daag blev ju inte riktigt som planerat. men jag trodde det fanns en mening med att jag vaknade klockan kvart över sex så jag gjorde mig iordning för att sedan sätta mig på en buss till göteborg. där gick jag och ellen omkring lite innan vi mötte emma. sen begav vi oss tillsammans med elin till åh. där skulle det hållas bröllop, klockan elva trodde vi. men nej, marcus den jäveln hade sagt fel. klockan tre var det visst. fyra timmar för tidigt visste vi inte vad vi skulle hitta på men bestämde oss för att gå till elins torp. där fikade vi och hade det mysigt. till slut fick vi se brudparet och bröllopet var fint. det som såg ut att bli en hemsk dag blev en mycket mycket bra dag :) tack tjejer, det här borde göras oftare.

oj, vad social jag känner mig. fy fan. det är inte  min tid just nu.  
jagälskardig.

Sommarlovet invidges och avslutades med Linnea och Viktor, jag tror inte det kunde blivit så mycket bättre :)
För nu är det verkligen över, sommarlovet, jag undrar vart det tog vägen. Jag har inte en jävla aning. Imorgon är det nytt. Nytt, nytt nytt. På alla sätt. Vårat nya liv börjar då, eller är det kanske på fredag det tar fart på riktigt? Jag hoppas på det bästa men jag kan ju inte säga att jag ser fram emot det alltför mycket. Det finns så många olika perspektiv.
Jag vill bara säga tack till världens bästa underbaraste Linnea. Nu har vi umgåtts varje dag i 20 dagar och sovit över tillsammans 17 av nätterna. Det är konstigt att vi inte tröttnat, och att vi har haft saker att prata om heela tiden :) Men det finns inte en enda gång jag önskat att jag vore någon annanstans, utan dig, under de här tre veckorna. Det finns inte ord. ALLTID, <3

-hon var jätteful och jätteblek.. OCH RÖDHÅRIG!
tack min kära vän, du är så vänlig :)

Hon kommer inte kunna tro att hon fortfarande lever.

Jag hatar ensamma kvällar. När man vet att man borde göra något helt annat, ta vara på sitt liv, som vissa andra vänner gör. Och så kommer den där känslan smygandes, som vanligt, och jag kan inte göra något åt det fast jag verkligen inte vill känna så. Jag förstår inte varför. Fan att jag ska falla. Förr eller senare faller allt. 

Jag skulle skrivit något om dagarna sen Linnea kom hem tänkte jag, men på något sätt så finner jag aldrig ord för våra stunder. Domärförbra. Sömnbrist, OHJAA. Men man har inte tid för att sova när det finns så många tankar som man måste dela med sig av. Vi tackar den vänliga pojken som ringde, vårt samtal som följde blev sådär underbart djupt som det bara blir när man minst anar det. Husvagn. Klockan hann bli mycket, men MAN LEVER BARA EN GÅNG (!) och jag älskar tidiga mornar. Den speciella tystnaden, fåglarna, luften, dimman, dom tomma gatorna - det kanske t.o.m. slår sommarnätterna. Fast det är inte helt fel att gå omkring i skene eller på kinnasten i mörkret och sjunga för full hals, känna lyckan och dampa loss. Stämning. Jag älskar det och jag vill aldrig att det ska bli höst. Säg då! , vadå nej?! Jag undrar hur man överlever utan internskämt.
nnea;kåa´
<3

Idag ska jag träffa Hanna (y)