Jag rusar fort i hopp om frid.

Lars Winnerbäck har alltid något bra.

Nu kommer natten och tankarna. Paniken och ångesten över allt som händer och sker. Jag vill inte bli stor. Jo det vill jag egentligen, men allt var lättare när man var liten. Jag vill inte behöva ta hand om mig själv. Det är nog det. Jag vill bara flyta igenom livet och slippa allt som känns onödigt. Nu är lovet snart slut och jag har nästan glömt alla skolans måsten. Det får jag panik över. Nu ska man studa som bäst men jag ligger på botten och orkar inte. Känns bra att jag ska skriva en filmrecension imorgon. Jag fattar inte filmerna alls och den ska vara inlämnad på måndag. Undrar om det kommer stå ett stort fett IG på mitt slutbetyg. Jag börjar nästan undra. Jag kan i alla fall ta vara på minnena från klubbstugan denna veckan. Älskling älskling säger allt. Natten var bra men tyvärr kunde vi inte genomföra vår plan. Nu blev jag plötsligt ganska odjup. Kanske för att folk på msn muntrar upp. Jag vill inte ta beslut och livet är rätt krångligt ibland. Ändå älskar jag att leva. Jag är trött och ensam. Sängen är ännu mer ensam, så därför föredrar jag att sitta här. Men snart får jag se sanningen i vitögat. Vi har konstaterat att mitt liv är bra, så jag ska inte klaga, men det är ändå något som gnager. Det har det gjort ganska länge och jag är trött på det. Kan undra om det ska sluta snart eller om jag ska vänta länge till. Mitt liv verkar perfekt. Det är skrämmande.


   fajni, som det ska vara. (:

Kommentarer
Postat av: Anonym

Fajni ;) du ska veta att jag gillar dig, det finns minnen som aldrig suddas ut!!!!

2007-02-18 @ 12:55:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback