framför spegeln går vi bakåt igen
Jag måste tillägna ett blogginlägg till underbara Hanna Davidsson.
<3
Vi vet båda två att det har varit rätt mycket skitsnack, från alla håll och kanter. Men mot alla odds har det ordnat sig. Jag minns det som igår när du kom och satte dig vid bordet och frågade varför jag inte tyckte om dig och var sur på dig. Det var riktigt pinsamt när jag inte hade något svar och mumlade något om att jag inte mindes. Vi pratade lite och redde ut en del. Sen dess har det bara gått framåt, nästan. Det har nog varit lite till och från i och för sig, men ändå så mycket bättre än tidigare. Och nu har jag insett att jag verkligen tycker om dig. En otrolig vän som jag har upplevt mycket med. Synd bara att jag kommit på det nu, i morgon är det avslutning och snart flyttar du tillbaka till Göteborg. Vi skulle tagit vara på tiden mer, men jag får leva på alla minnen. Gud vad PINIS ;) . Du är en av dom få som man kan berätta nästan allt för, du förstår och lyssnar och det känns som man kan lita på dig. Vårt djupa samtal på klassresan, det kändes bra. Det finns inte många som man kan prata med sånt om, folk tar det inte seriöst. Det känns som vi verkligen förstår varann och när du tog tag i min arm där på ängen innan vi återgick till dom andra på klassresan och sa att du tyckte om mig, jaa det var något som tog tag i mig, det var fint :) Och jag hoppas för allt i världen att vi inte tappar kontakten helt, det vore riktigt sorgligt.
Jag kommer i alla fall att minnas våra skratt, dåliga skämt och allt skitsnack. Jag är glad att vi löste allt, helt enkelt; Jag tycker om dig! 
hej ful bild men hittade ingen annan. (:
naa vad ni är söta :)
fint inlägg:)