Tack kära år som går
Jag tänker tillbaka och minns. Minns den gula vårsolen, den blåa himlen, de vita molnen och den kyliga vinden. Vi gick och det kändes lätt. Jag skulle kunna gått flera mil. Det är något speciellt med våren. Det sa vi flera gånger. Inte kunde vi tro att den där dagen skulle etsas fast i våra huvuden. Att vi ett år senare skulle minnas det som om det var igår. Vi kom fram till vattnet och lät fingrarna smaka på det. Det smakade kallt och det gick en rysning genom kroppen. Våra tonårskroppar stod där i vårsolen, andades in den friska luften och önskade att tiden skulle stanna. Det var inget speciellt, allt kändes bara bra och vi visste att det var tack vare våren. Den där våren förändrade oss lite. Kanske var det där allt startade på riktigt. Ord utbyttes och redan då tänkte vi lika. Våra skratt ekade till andra sidan sjön. Det lät vackert. Skratt är vackert. Vi stod där och kände oss vackra och visste att inget skulle kunna ta det här ifrån oss. Vi satte oss ned och blickade ut över sjön och skogen. Alla bekymmer var som bortblåsta och vi drömde oss framåt i tiden. Till sommaren. Tiden skulle gå fort och vi längtade. Vi tog en sista tugga av våra chokladmuffins och började våra steg. Stegen som ledde oss till nu.
Våren är minnenas tid
Våren är minnenas tid
Kommentarer
Postat av: elin
jag har nog ingenting med själva blogginglägget att göra, men jag håller med om att våren är bäst !! alla vaknar då, typ som alla björnar ur sitt (?) ide!!
Trackback